Konung Magnus Erikssons privilegier år 1347

Vi Magnus, med Guds nåd Sveriges, Norges och Skånes konung, hälsa eder mästarmännen och all allmoge på Kopparberget med Vår Herre. Fördenskull att edra privilegier och gamla brev, som I haden fått av våra förfäder, då vi nu voro hos eder och sporde efter dem, hade förkommit för eder genom de mäns vanvård, som skulle hava dem i förvar, foren I storligen vill om den rätt, som berget skulle brukas med, i fråga om många sådana stycken, som voro av mycket stor vikt för eder, både i fråga om skogsröjning och många andra ting, som här nedan äro skrivna. Därför, efter grundligt övervägande av oss och de män, som då voro hos oss av vårt råd, unna vi eder att bliva vid den rätt, som här finnes, till gagn för allmogen och för envar av eder i sin stad. 

För det första, att om någon hugger skog åt sig och går över den med timmeryxa, och en dagsverkare, som gör dagligt arbete vid berget, även om han är en icke bofast man, röjer där och sätter upp hus, han är icke lagligen skyldig att giva ägaren någon avrad därav, utan den som bor där och tog upp röjningen skall äga den, och hans barn efter honom. Kan så ske, att han vill flytta därifrån, då skall den bonde, som är ägare till odalen, äga hälften av jorden, och hälften skall han köpa av honom för fulla värdet, så som de komma överens. Och hans arbete, som han har nedlagt därpå, skall mätas; för detta skall han giva honom fullt vederlag. Vill jordägaren ej gå med på detta, då har den som röjde rätt att sälja sin lott åt vem han vill, och han må taga fullt vederlag för sitt arbete.

Vi medgiva eder även av nåd, såsom förut har gällt, att envar, som blir biltog i Sverige, var det än är i riket, och är en sådan man, som vill och kan arbeta för sitt bröd, må och skall hava frid hos eder och vara där i frid, utom om han är sin herres mördare, förrädare eller uppenbar tjuv eller en som bryter kvinnofrid; den som  har gjort sådant, skall ej njuta denna nåd hos eder. Blir ock någon biltog hos eder på berget, han skall icke hava någon frid, vare sig i Dalarne eller  på något av bergen, vare sig järnberg, silverberg eller stålberg, var de än äro belägna, och ej heller mellan bergen. Envar, som blir biltog på något av dessa andra nämnda berg, skall ej heller hava frid hos eder och ej inom Västerås biskopsdöme. 

Vidare hava vi om arbetarnas lön överenskommit med eder och stadgat  för eder, att tyg från Ypern och Courtrai må och skall gäldas med en halv mark, tyg från Poperinge med tre örar, tyg från Tournai med sju örtugar, säjan- eller silvertyg med två örar, en aln gott kersingtyg med tre och en halv örtugar, tyg från Mark med en öre, en aln gott vadmal med två örtugar, andra slags vadmal efter sitt värde. Ett gott par skor med en öre. En aln repalärft dubbelbredd med en halv öre, svenskt lärft eller småländskt med tio penningar. Vidare om deras kost: var utspisare, vare sig han är kolare eller smältare eller av annat yrke, en spann säd i veckan. Likaså åt var utspisare tolv örar i reda penningar och en mark av fatburen för legostämman. Om vintern en ko, som är värd tolv örar. Likaså en korg sill. Likaså ett lispund  smör (och) ett lispund fläsk för sommarstämman, och sammalunda om vintern. Finnes icke fläsk, då skall han i stället hava halvtannat pund salt rökt nötkött. Likaså två och ett halvt pund salt om sommaren, och sammalunda om vintern. Likaså sexton örtugar penningar av fatburen om sommaren, och sammalunda om vintern. Likaså skall envar, som gör fullt karldagsverke, hava tretton spann mjöl för legostämman. Likaså tre lispund fläsk, två lispund smör, tre valar sill, ett pund salt (och) tolv örar penningar av fatburen i lön. 
Vidare skall var smältare var söckenvecka smälta sex härdar, och fem bårar koppar skola vara i varje småhärd, i varje suluhärd nio bårar. Envar, som försummar detta eller med uppsåt förstör en härd, böte en halv mark. Vidare skall var kolare hava fyra och en halv vedhuggare, två och en halv miltäckare och en utspisare. Dylik kolare skall var söckendag lämna aderton måttkorgar, som fogden fastställer över hela berget. Envar, som försummar detta, böte tre örar för var stig kol, som fattas för honom, om han har fullt arbetsfolk, såsom nu är sagt. Vidare skall var berghuggare komma till sitt arbete i gruvan varje morgon, sedan det är avrensat , och stanna där i sitt arbete till middag. Sedan han har fått mat, komme han åter mitt på eftermiddagen och stanne där till kvällen, då uppbrott sker, eller ock böte den som försummar detta två örar. Alla dessa böter uppbäre den, som skadan lider. I övrigt skall allt gruvfolk göra, var och en i sin stad, såsom gruvfogden dem bjuder. 

Vidare: envar, som avhänder en annan kol, malm eller ved, som är värt mindre än en halv mark, löpe gatulopp eller böte tre marker. Tager han mer, stånde han tjuvs rätt. Tager någon emot lösen för honom, böte han fyrtio marker; det är vår ensak. Vidare: avhänder någon en annan renad koppar och säljer den till en annan, då är tjuv såväl den som köper som den som stjäl. 

Vidare medgiva vi mästermännen, att de och deras svenner må fritt besöka alla köpstäder och göra köp, varhelst de komma, till bergets nytta och gagn, utan att åtspörja någon. 

Vidare medgiva vi eder, att I mån och skolen tillsätta och hava fjorton rådmän, som oavbrutet skola vara i tjänst, såvida icke någon faller ifrån; då skall en annan utses i hans ställe. Av dessa fjorton skola två väljas till bergmästare. En av dem skall vara domare i alla mål under det ena året, och den andra under det andra. Och vad dessa rätteligen göra, det skall vara gällande för de andra. Dessa fjorton skola komma samman varje söndag och talas vid. Och vid varje månadsskifte, på måndagen eller närmaste söckendag, skall hållas huvudting. Dit skall ingen av allmogen komma, utom den som har att kära och den som blir stämd att svara honom. 

Vi förbjuda ock, vid vår nåd och ynnest och vid vår konungsliga hämnd, att någon av allmogen bär något vapen, varmed man kan göra någon skada, nämligen dolk, båge, klubba, spjut, svärd eller bredyxa, vid böter av tre marker för var man, utom en matkniv på sin höjd. För mästermännen är det tillåtet att hava svärd, sköld, järnhatt (och) vapenhandskar. Är det ock så, att allmogen vållar någon oro, varav berget tager någon skada , då må de av mästermännen, som vår fogde utser, bära fulla vapen så länge, att de bringa allmogen till ordningen och envar går till sitt arbete utan att göra skada. Bär någon av dem eller av andra eljest vapen, böte fyrtio marker, såsom vår stadga bjuder. Blir ock någon orostiftare tillfångatagen av allmogen, som är en icke bofast man (och) som ej har tillräckligt att vedervåga, antingen själv eller innestående hos andra eller ej kan ställa borgen för sig, då må han fängslas och sättas i häkte, till dess att vår fogde har dömt honom, allt efter som brottet kräver.           

Vi förbjuda eder allmoge att taga någon förman utom de män, som vi hava själve tillsatt. Envar, som eljest emot vårt bud gör sig till förman, han skall fängslas och sättas i vår fogdes häkte, till den dag då vi själva komma eller den som å våra vägnar har fullmakt att döma över sådana män, som göra så.                 

Torgdag skall vara två gånger i var vecka, onsdagen och lördagen, med all den frihet, som alla andra köpstäder hava, som hava fritt torg. Dit må alle män fritt komma utan någon tull med det som de hava och sälja kläde och annat gods, på torgdagarna men icke på andra (dagar), i hela stycken  och halva, järn i hela hundraden och halva, säd i minst hela tunnor eller läster, salt i hela pund eller halva, humle sammaledes, smör och fläsk i hela skeppund eller halva. 

Vidare giva vi vår fogde och bergmästarna fullmakt att döma över den, som gör något svek i koppar, så ock om lösdrivare finnas, antingen där eller i Dalarne. Envar, som säljer falsk koppar, have förbrutit kopparen och böte därtill fyrtio marker till den, som är vår fogde. 

Vidare skola avradsdagar vara två gånger om året, den ena vid midsommardagen, den andra vid Mikaelsmässan. Envar, som ej erlägger sin avrad vid dessa tider, han gälde till vår fogde tu för ett. 

Vidare vilja vi, att den stadga , som vi hava gjort med eder om bergets bruk, skall vara gällande, så att berget skall brukas från åttondedag jul till nästa åttondedag jul. Detta och alla förut nämnda stadganden skola gälla evärdeligen. 

Vidare skall vår fogde hava fullmakt att straffa envar, som begår brott, till hals och till hand, allt efter som brotten äro. 

Detta brev blev skrivet och givet i vår gård vid Husaby kyrka år 1347 efter Vår Herres födelse, den första lördagen i fastan.